Framme!
Att vänta en dag var helt rätt val. Vädret i Lausanne var visserligen ok, men molnen hägrade vid horisonten. Vilodagen blev en lugn dag då vi istället för den sedvanliga cyklingen tog tillfället i akt att vara turister och njuta av Lausanne.
Förvantänsfulla, laddade, och ”utvilade” startade vi färden vidare mot Chamonix dagen darpå. Väderprognosen sade fint väder under förmiddagen, för att sedan mulna på. Baserat på detta gav vi oss av redan vid 7:30, ca 2 timmar tidigare än annars. Cyklingen var som förväntat mycket flack under första delen, då vi först rundade Genevesjon och sedan fortsatte i dalen mot Martigny. Man kände tydligt vad som skulle komma, då bergen som kantade dalen gick från höga kullar till berg, till att slutligen bli berg med snöklädda toppar. Förutom fantastiskt landskap och vida vyer kantades vägen även av vin- och aprikosodlingar, något som Sohrab självklart provsmakade.
Efter en lunch på den franska restaurangen McDonald’s pabörjades den så efterlängtade backetappen för att komma över bergen till Chamonix. Denna bestod av 1600 höjdmeter klättring i konstant 6-7% lutning. Utsikten går inte att beskriva med ord, så ni som läser får vänta några dagar till dess vi har möjlighet att ladda upp lite bilder (internetkafeerna i Chamonix är under all kritik). Cyklingen var som väntat jobbig, men mycket rolig och ger en helt ny dimension till cyklingen. Rekommenderas starkt att testa på!
Flera gånger har man rullat in med bil i Chamonix, men känslan av att klättra över backarna efter Vallorcine, och veta att nu är det bara lite rullning kvar innan vi är framme, är helt obeskrivlig! Väl framme vid Chamonix möttes vi av vår värd i Lausanne, David, som bestämt sig för att göra oss sällskap vid bestigningen av Mont Blanc. Underligt nog verkade han betydligt mer utvilad än vad vi var, detta trots att han tagit sig till Chamonix med tag, och tåget är mycket tyngre än vara cyklar…
Dags att packa om och ladda inför klättringen!
